En vidrig plats, usch och fy. Ett stort, lerigt, blött område. Långa järnvägsspår. Rampen. Ruiner.
Om huvudlägret igår gjorde ett fridfullt intryck, får jag nog säga att Birkenau gjorde motsatsen. Dessutom var det kallt och vått. Jag hade en massa kläder på mig, men det hjälpte inte. Man blir kall inifrån. Tur jag hade min filt i bussen.
Titta på mängden skorstenar i bakgrunden. Här har funnits många baracker.
Ruinerna av krematorium 4, som sprängdes av medlemmarna i Sonderkommando.
Familjebilder, upphittade i en barack efter befriandet.
Som sagt, någon minns
Den norska stenen vid minnesmonumentet. Sverige har ingen.
Vid rampens slut.
Billie och Linn ville egentligen inte vara med på bild, men eftersom de fick värma sig under min filt så... Världens finaste tjejer att ha med sig ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar