Kortoljan löste de svenska spelarna alldeles utmärkt i singel - "Inte så konstigt, det är ju som hemma" sa den oförbätterlige lustigkurren Simson. Vi tittade oförstående på honom och sen fattade vi. Profilen för kortolja heter Stockholm...
Athen, mellanprofilen, var knepigare att lösa. Koreanskorna är oerhört duktiga, men det är ju ingen nyhet. De har dock spelat oerhört långt från Sverige hela tiden, så jag har knappt sett dem.
USA är en stor besvikelse, och enligt "en initierad källa" är de konfunderade över det mesta. Att flytta kors och tvärs, att spela med Wales och Bahamas (jag älskar Bahamas - Bea, de hade blivit dina favoriter också) och Rumänien och det är mycket upp och ner.
Jag gillade att Gianotti och Putney tog sig till final i 2-m. Carol Gianotti, förresten, var den spelare som svor eden vid invigningen. En invigning i USA och de väljer en icke-amerikan att göra det! :O Nåja, hon har ju varit proffs i USA så länge att hon kanske är naturaliserad amerikan... Det var upp och ner för henne också, för hon varvade 277 med 150. Det är tempokänsligt, mycket, men man får inte vara rädd att ha fart framåt.
Jag höjer mitt glas för Danmark, som har en spelare i kvällens singelfinal och ett par, kunde varit två, i dubbelfinalen.
Återkommer i ärendet, men nu måste jag hoppa in i duschen. Frukost och sen en poolstund minsann!
Roddarn hade förresten varit en sväng till hotellets hall. "Jag såg en regerande världsmästarinna där" sa han. Det visade sig att Shannon Pluhowsky hade varit och tränat. Hårt att inte få vara med på hemmaplan, både för henne och Diandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar