Först och främst är jag nu inne i en oerhört seriös period. Det betyder att jag bara läser faktaböcker, biografier och memoarer och fastnar långt inne i historia. Eller kanske snarare historier... Nån, kan ha varit Peter Englund, sa om nån annan, kan ha varit Herman Lindqvist, att han inte var historiker för han tyckte mer om historier än historia, och jag tror att jag tillhör samma grupp. Människor fascinerar mig oerhört. Öden. Dagböcker, porträtt. Gravstenar.
Lyssnar på Göran Perssons memoarer när jag utför terapiarbete på jobbet. Han gillar också att promenera på kyrkogårdar, så jag är inte ensam! :D
Har läst Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök. Fascinerande och skrämmande. Lustigt egentligen, och tragiskt, att Bang och Höken avskydde varann som pesten, men hade samma prestationsångest.
Just nu ligger boken "Nazisternas kvinnor" bredvid mig. Nörd? Jajamensan!
Jag är fortfarande rökfri.
Jag drömmer fortfarande om Persbrandt.
Häromkvällen tog jag t ex en liten tupplur i soffan och vaknade mitt i en scen där en orakad MP låg lutad mot kuddarna i sin säng med täcke till midjan och jag höll precis på att avslöja honom som tillhörande the good guys (mycket lång historia om jag ska dra rubbet...) och efter det böjde jag mig fram för att ge honom en godnattpuss och preciiiiiiiiiiiiis när jag lutar mig framåt vaknar jag. Fan.
Just nu lyssnar jag på Zarah Leander. Fan så mycket bättre än Idol.
